.

Ja, här är jag. I luleå. Känns längts upp i hela sverige, längst upp på jorden, och längst bort ifrån både min man och min kvinna. Det suger. Jag behöver leka.
Jag har ont i hela krppen, men ändå inte. Febern är påväg känner jag. Men denna gång, till skillnad från andra gånger, så har jag tänkt att jag ska ignorera den helt och hållet. Allt det är av den enkla anleningen att lovet är ett äventyr och jag har för mycket att göra för att vara sjuk. Dessutom är jag less, så äckligt less på att jämt ha feber!

Det är nämligen så att jag sticker iväg och hämtar en bil imorgon. Så himla roligt va!? Blir nog kanske så att jag stannar ett dygn i stockholmia. Om det hinns på hemvägen så tittar jag förbi älsk också. Egentligen kommer han hem torsga så det är inte hela världen om det inte hinns med. Men jag behöver honom, och han behöver mig. Det suger att vara ifrån varandra men vi båda vet att det är bra.
Dessutom så kommer han hem på riktigt i April. och då mina vänner. Då får ja vara världens lyckigaste för resten av mitt liv.

Ja, angånende resan förresten! Det var bara en inpulsgrej som kom upp och nu är verklig, egentligen var det tänkt att flyga ner idag, men snubben var lite speciell så det skulle inte funka. Dessutom så jag hoppas verkligen att jag ska hinna träffa min älskade lilla Emmis. Det behövs. Det måste hinnas!

Läste nyss ut en bok. Så dumt hette den. Och på många plan i den så känner jag verkligen igen mig och Klas. Det är långt ifrån på alla plan eftersom vi båda är så perfekta, och inte gör dumma saker. Men det var så öckligt skrämmande att det stämmde in så fint. Fast jag hoppas att det inte slutar på samma sätt i vår bok.
Jag och Klas har alltså varit tillsammans i mer än ett halvår. Det är så sjukt att vi redan varit med om s å mycket, och så mycket fint. Och jävlar.. Jävlar vad jag har lärt mig!