.

Se så vackert!
Jag har ALLTID älskat dalmantiner, så länge jag kan minnas. Prickiga och ståtliga! Detta är det enda som står på min önskelista i år. Jag blir så kär.

Tankarna svävar iväg till då jag var liten, då hade jag en dalmantinerkanin. Han hette Tuff och var helmysig. Han var en utekanin och var ute även på vintern, vilket han trivdes med, han var ju så tjock och go!
Men en dag så hade han "smitit", som tur var fann vi honom under släpen.
Jag var helt förkrossad eftersom jag var säker på att jag stängt kaninburen efter mig sist.

Och självklart hade jag rätt!
Min bror var en dag uppe på balkongen hos pappa och såg vår granne, som är en vuxen kvinna, öppna kaninburen. Då simon skrek så sprang hon därifrån. MEN SÅ SJUK MÄNNISKA! Hon gjorde det för att hon tyckte att han plågades så han var ute på vintern.

Året efter det så skulle vi flytta till skellefteå, och kunde givetvis inte ha kvar honom. Vi kom på den smarta idén att eftersom kärringen visste så mycket om djur och vad tuff behövde så kunde väl hon och hennes familj ta honom. Sagt och gjort.
Någon månad senare fick jag veta att han dog för att deras (eller någon släktings) hundar hade stressat ihjäl honom..
Karma is a bitch! Och jag får fortfarande äckelkänslor då jag ser henne.

Nu vet ni. Jag kände att jag skulle gnälla af mig på hur fel människor är och på hur långsint jag är!