spya

bus är bus.

2010, ja kanske världens sämsta jävla start. Om jag skulle se över allt runt om kring så känns det förjävligt och deprimerande.
Då man skrattar istället för att gråta så är det fel fel fel, det vet jag.

Men jag kan inte låta bli att vara glad heller. Det som inte dödar, det härdar. Helt sant! Det kunde ju ha vart värre.
Vi klarar det här, jag och alla vackra människor som jag har runtomkring mig. Vackraste, finaste människor som jag är glad att jag valt och att de valt att behålla mig.

Ikväll blir det att gå LÅÅÅNGT, utan något mål. Bara gå.



Kommentarer

Åsikter og Tankar?

Namn:
Kom ihåg mig?

Kontakt:

Blogg:

Ut med språket:

Trackback
RSS 2.0