.

Är sådär orolig och jävlig. Ingenting har gått bra idag.
Dåliga nyheter, dåliga besked, en skola som sparkar på folk som ligger, dålig körning, dåligt väder.
Men jag vet att det vänder. Kom bara ihåg att andas!

Om en timma går bussen. Skönt. Sak sätta in mina hårförlängningar, mysa med favoriter; Ida, Mahtilda, mamsen och Peter.. Och klutte då. Jag ska nog gråta lite också.

Thoren Business school. Jag förstår inte grejen. Just nu känns det mest som en sekt.
Jag ska alltså ha råd att åka till London och leva på existensminimum då jag kommer hem, eller då jag är där. De förväntar sig att jag inte ska ha råd att betala räkningar då jag kommer hem. Så romantiskt!!!!!
Nej seriöst så blir det nog en konfrontaion.

Sen så är de ju lite speciella då det kommer till coachtid. Vi blev garanterade lektionsfria fredagar/choachtid/projerktarbete på fredagar. Bull. Vi har nu lektioner hela fredagarna.

Nej små barn, och ni som står inför gymnasievalet; VÄLJ INTE THOREN!!!!!

haha. jag skrattar egentligen. jag känner två personer.
En av dem är avtrubbad på tabletter och kallar alla själviska bara för att man inte slickar henne i rumpan 24/7, ringer för att fråga hur hon mår eller ställer upp så fort hon vill ha något.
Denna person har ett barn som är... 30? Barnet är precis likadan, fast utan tabletter.

Jag fick ett par täckbyxor av dottern en gång. Hon sa "Ta dessa, släng dem då du inte vill använda dem längre!"
Fine. jag hade dem, men då jag slängde dem aldrig. För någon månade sen fick jag ett sms av henne där det kort och gott stod "hej jag vill ha tillbaka mina täckbyxor, ta dem nästa gång du är förbi."
KÅÅÅ! liksom. (Hon klagar alltså på att ingen bryr sig, men frågar inte ens hur det är.) ((Gnäll från mig!))

Sen så skulle dottern sälja nåt till någon i skellefteå så hon frågade mig om jag kunde ta det. Jag sa nej, skicka med bussfrakt, jag har full packning. Hon sa okej.
Någon vecka efter fick jag ett sms av hennes mamma där det står "ska du hit till veckan? Kan du ta bordet isf?" Jag sa att jag inte visste och frågade om allt var bra, får som svar "jo det är bra men kan du ta det?!"

Nu är jag arg för att båda är horor. Själviska och äckliga.

(Det låter som småsaker, vilket det är. MEN DET ÄR EN PRINCIPSAK!) höhö

"Jag är en bra pojkvän, jag vill att du skriver det på internet!" Säger Klas efter att ha mörbultat mig en hel eftermiddag.
(Men han kom iofs med ett glas trocadero<3)



Ps. jag har ont i magen.     KATARR!!!

Okej att jag är klantig och så. Men just då det kommer till att bränna sig så är jag nog ganska duktig på att bränna mig på udda ställen.
En gång lyckades jag bränna mig på ett nitbälte i svanken då jag satt och värmde ryggen mot en brasa.
En gång lyckades jag tappa en kopp med nykokt te på mitt lår.
En gång då jag var liten la jag hande på plattan, bara för att se om mamma talade sanning då hon sa att den var jättevarm.
Samtliga har orsakat äckliga brännblåsor.
Just nu känner jag mig fett bännskadad. Denna gång var det kaffe som orsakade mina plågor. Kaffe och dåliga nypor.

Det har redan börjat avslöja små blåsor=(

Åh!
Om två veckor blir det uppsala, men inte för mig. Klas ska lämna mig här hemma helt ensam i nästan en ecka och jag kommer... DÖ!
Fan vad jobbigt.
Det är dumt, för förra året så var han borta väääldigt många månader och kom bara hem på helgerna. Då gick det bra, men NU, nu känns det som att jag kommer att vaara en zombie i en vecka. BAJS liksom!

Hej då förresten!

Det snöar ute!

Fett kallt.

ps.Kaffe är gott

BLir ingen dator alls för mig denna helg. Går inte längre att starta min eftersom det saknas någon systemfil.............
Ingen smala sussie med andra ord.
det var nog inte menat

Jag mår verkligen spya! Har påtaglig ångest som varvas med rastlöshet. asakuk! Jag känner att jag är på gränsen

Det är kallt ute, se så kallt det är. Kallt som om vi skulle kunna överleva detta.
Kallt!

Kändes som om jag fick en kuk hårt slagen imorse just då jag steg upp (typ nyss). Men det är lugnt, mest för att jag inte kollar facebook tillräckligt noga på kvällarna. Får väl börja göra det bättre helt enkelt.

Nu blir det fett med stress. fuckjävlajobbigt!

Puss på världens bästa skottare. (Hans flickvän är ju snäppet bättre dock!)

I stort sätt varje morgon jag vaknar så har jag ont i huvudet, inte smygande utan verkligen ont. Har funderat på detta och det finns tusentusen olika anledningar. Jag tror ju givetvis et värsta jämt, men så hemskt kan det ju inte vara?
Tänkbart:

-Hjärntumör. (De trodde att jag hade en förr, men jag var frisk som en nötkärna.)

-Snusbrist. I Vaket tillstånd så är jag oftast inte utan snus i mer än en timma. Ca 6h utan snus är en lång tid.

-Tandgnisslande. Klas berättade för ca en månad sen att han aldrig varit med om någon som gnisslar så mycket tänder som jag.

-Spänningshuvudvärk. Delar jag säng med någon så sover jag oftast ganska stilla, speciellt om jag blir omhållen. Jag har ont i ryggen i vanliga fall, då börjar jag spänna mig för att inte få ont och inte förstöra det  underbara = Onteskall.

Ja, jag kan fortsätta med detta, men man blir ju så deprimerad. Vad tror ni?

Jag hatar att vi delar replokal med en tjuv/tjuvar. Det försvinner kablar (våra privatägda kablar), strängar spelas sönder på våra potarrer och ingen ersätter dem.
Nu är även min börs stulen, så jag måste döda någon. Fick iallafall ett nummer av han landström till en Andreas, så jag snackehan och han var jättesnäll och skulle se över vem som repade igår.
Känns ju lite bättre då, dock inte lika bra då man måste punga ut 400 spenat för ett nytt leg.

Jaja, gnäll gnäll gnäll.
Marre är förresten en sweetnose och ska skjutsa mig idag. (tack du vackra varelse!)
Och dessutom så fick jag lite sovmorgon eftersom Emma är en duktig flicka och inte sover.. Nej det var inte så jag menade, men kan inte hjälpa att det känns skönt, men självklart så hoppas jag att sessan får en bätttre dygnsrytm, för det suger att vara vaken.

Nuff said. Nu ska jag facebooka!

Sånahär saker gör mig verkligen ledsen!

Tappesmink!

 

Tappade hela min palett med smink imorse.. ALLT gick sönder! Så jag åkte på att städa.. igen. Och självklart måste jag köpa nytt.. = minus pengar = noll julklappar!!

 

Jag är allt bra tragisk!

Se så vackert!
Jag har ALLTID älskat dalmantiner, så länge jag kan minnas. Prickiga och ståtliga! Detta är det enda som står på min önskelista i år. Jag blir så kär.

Tankarna svävar iväg till då jag var liten, då hade jag en dalmantinerkanin. Han hette Tuff och var helmysig. Han var en utekanin och var ute även på vintern, vilket han trivdes med, han var ju så tjock och go!
Men en dag så hade han "smitit", som tur var fann vi honom under släpen.
Jag var helt förkrossad eftersom jag var säker på att jag stängt kaninburen efter mig sist.

Och självklart hade jag rätt!
Min bror var en dag uppe på balkongen hos pappa och såg vår granne, som är en vuxen kvinna, öppna kaninburen. Då simon skrek så sprang hon därifrån. MEN SÅ SJUK MÄNNISKA! Hon gjorde det för att hon tyckte att han plågades så han var ute på vintern.

Året efter det så skulle vi flytta till skellefteå, och kunde givetvis inte ha kvar honom. Vi kom på den smarta idén att eftersom kärringen visste så mycket om djur och vad tuff behövde så kunde väl hon och hennes familj ta honom. Sagt och gjort.
Någon månad senare fick jag veta att han dog för att deras (eller någon släktings) hundar hade stressat ihjäl honom..
Karma is a bitch! Och jag får fortfarande äckelkänslor då jag ser henne.

Nu vet ni. Jag kände att jag skulle gnälla af mig på hur fel människor är och på hur långsint jag är!

Är så less på att bli tagen för givet! Nu är det dags för oväntade vändningar från mitt håll och ni alla andra kommer dö!
Nu blir det totalomvändning och stopp! Det värsta är ju då det kommer därifrån, därifrån där man varken kan hälsa, eller titta trots ett föredetta, gyllene guldband, och när man helt plötsligt får ett sms i bön om en tjänst, som jag fick härom veckan, så kände jag för att bita av huvudet på personen.

I övrigt var jag hos doktorn igår, han var über söt och tyckte att jag var dum i huvudet, att jag bara skulle svara på frågan utan vidare analys, ja håll me!

Fick hem ett papper om vaccination för svininfluensan idag. Jag blir så less!!
Och det är tusen tusen lever på min lillebrors skola som "har" det.
Bullshit I say!
Om man ringer till sjukvårdsupplysningen och säger att man är rädd att man har svininfluensan för man är snuvig og hostig så säger de omedelbart att man har svininfluensan. (Ja, de vet ju allt, ringer man dit och säger att man är bajsnödig så lär ju de säga "du är ju på tjocken!"

Jag har en bekant karl som berättade att han hade haft det, och han beskrev det som att det var bättre att dö vid det tillfället. Han hade legat nerbäddad i flera dagar.

Och varför ska man vaccinera sig mot influensan?
Det är ju bättre att bli ordentligt sjuk i influensan och vara det några dagar för att sedan bli fri från det, istället för att få ett ex antal bieffekter och värre sjukdommar om man tar det.

Så nej! Jag ska inte vaccinera mig. Vaccin är för töntar!

häst!

Jajje! Har haft en bra helg, dock var den väldigt otursdrabbad.
Fredag: Börjar bra, förrutom mardrömmar i sinne. Slutar tidigare & det blir stan och kaffe med Marre. Möter paps kring två. Och det som jag väntat på hela veckan, ny mobil!!1! Åker hem och möter upp Klas,laddar mobilen i några timmar i bilen. Då vi kommer hem och jag ska börja pilla in alla inställningar så slutar ljudet funka, som om en muteknapp är på. Javäl piss, det är fel på någon mjukvarainställning.. JAG åker på att steka hamburgare till resten av världen.
Jag känner AJ på foten och det har tydligen skvittrat stekmargarin på foten. = att jag har tvåbrännblåsor på foten nu. ajEaj.

Lördag: Sover hela dagen = dålig dag. Springer förbi farmor och blir där till halv fyra. Då vi kom hem var inte pappa hemma, likamed vi var hungriga eftersom vi levt på kaffe från middagen föregående dag. = Dåligt.
På aftonen kommer vi på att vi vill baka, Jippie! Jag tappar ner en Glasskål som såg dyr ut.= Glas fulla skåpet och golvet. Javisst.. klart att jag trampar i glaset!

Jag förlorade i kortspel båda dagarna dessutom!

Söndagnatt vaknade jag av att jag inte kunde andas, bara för att jag grät i min dröm. (Ni vet i filmer då någon drömmer en mardröm och vaknar med ett "OOOHJKÅÄM" (djup inandning!)) Det sög.

Men söndagen var väl helt ok. Sov lite ännu längre men fick kaffe direkt. Fick en ny mobil också. (Fett minus att den inte var lika röd och fin som min förra.)

Nu ska jag mysa innan kvällen är slut.

Sitter här, har precis druckit mitt efterlängtade morgonkaffe som alltid räddar min dag från att ha ont i skallen resten av dagen!
Funderar över hur jag ska spendera min dag idag. Måste på ungdomsmottagningen, men dom vill inte svara på min tidsbokning så jag måste kanske ringa och skrika AAHH AKUT! eller nåt.
Sen hoppas jag på att min papa kommer in så jag kan spana in teleföner. Det är också en sådan här akut krej som är überviktig, min telefon är väldigt suecidal & sjunger förmodligen på sista versen.

Och dessutom!!
Emma, jag satt och lyssnade på the killers (Ja! JAG gjorde det!) oc jag saknar dig!


För att inte glömma! Det blev sent igår tror jag! Kl 21:40 kom vi på att vi behövde handla en massa. ICA stänger ju klockan 22. Så vi bestämde oss för en kvällspromenad och hoppades på att ICA skulle vara öppet då vi kom fram, och det var det, vigick dit på 10 min.
Då vi kom hem fikade vi, och stördes av en massa konstiga röster & ett visst brus. Vi bah
"men ååh kollar man på tv vid den här tiden, och såå högt!"
Men vi tyckte väl att om de vill kolla på tv på hög volym och störa alla andra så fick de väl göra det.

Efter fikat så var det den självklara kvällsröken, då vi kom ut på balkongen så vart rösterna högre och en bil stod på tomgång. Det var tydligen polisen. Första tanken var ju självklart "Låt oss vara för en gångs skull".
men de stod och pratade med en svart man länge, högt och mycket.

Saken är den: Polisen gör sitt jobb och jag tycker att de är duktiga, men jag kände att det brann för mig då de pratade superhögt och dessutom hade bilen på tomgång i minst 30 min, då den rekomenderade tiden är 1 minut.
Jag tycker inte att det är okej att de först och frömst håller grannarna vakna med en surrande diselljud, och vadå miljön då liksom?!

Jaja, ja hojtade något om kolikbarn och miljö och konstaplar, men de sket i mig. De lämnade då både mig och den stackars mannen ifred efter många om och men. Men jag kände att jag ville vara en gnällkärring och det kändes bra!


adjö!

aaahhh! Jag har hört att man ska skriva ett brev till dem man känner sig besvikna på, det har jag gjort nu, för ja känner att jag blivit sviken. Jag känner inte att jag behöver skriva ut namn, vill inte peka ut någon av den enkla anledningen att jag kommer att ångra mig sen. Vi har pratat, men det finns endel förklaringar och endel rättelser jag bör göra och jag vill verkligen inte stråla min hjärna mer än vad jag gjort. '


Kära valfria kvinna
Jag vet att du förmodligen inte läser detta, du lovade då att du skulle sluta. Men jag känner ändå att jag måste få skriva av mig. Ordentligt!

Anledningen till att jag känner mig så besviken & sviken av dig är därför att det känns som att du ständigt måste väga upp allt det som är bra med dåliga saker. Det kan vara att jag vunnit en miljon på lotto och du säger "åh så kul, grattis!... Men du vet ju att det kommer att gå åt helvete då pengarna är slut?!" Jag förstår inte varför man inte kan se det fina.

Jag har alltid fått lära mig att jag ska göra saker som jag mår bra av, och alltid haft det svårt att just göra det. Men nu då jag faktiskt har kommit en bra bit påväg så börjar du snacka en massa om saker med folk som inte har någonting med saken att göra.
Om nu din oro tar livet av dig, så kan du väl pata med mig om det? Och inte gå bakom ryggen på mig.

Senatt du alltid fått mig att må dåligt, det är sant. Inte ständigt, men till och från under hela livet. Det är omedvetet från din sida, jag vet, men det gör ont ändå.
Ditt ointresse för saker jag gör. Egentligen skiter jag i det, men ibland känns det som om du kanske kunde låtsas, bara för att göra en god gärning och iallafall försöka. Men du markerar tydligt att det du inte är så värst intresserad av inte är värt att bry sig om, och då spelar det ingen roll vem det är. Så länge du har dina intressen så kan du ju alltid skylla på att du är upptagen, eller att du inte har råd eller liknande.

Och sist men inte minst så ska man inte tala om missbruk då man inte vet något om det själv. Inte då man kan se sina egna problem. JA min pojkvän är narkoman (Ren nu!!! och jag skiter i hur många som vet och vad folk tycker om det!) och du har mycket alkoholism i din närhet. Men att du inte själv kan se att du har ett problem. Trots att du kan sitta med yngre människor och visa tydligt att du inte kan visa dina känslor om du inte har druckit. Jag tycker att det låer som ett grovt problem. Trotsatt jag bad om att prata om någonting annat så skulle det ändå sluta i tårar för dig. Och sedan inte säga ett ord om det senare... PROBLEM!

Jag älskar dig, det gör jag! Och om du bara visste hur mycket fint du gjort, och hur många gånger du räddat mig. Men ibland känner jag verkligen att jag måste få lätta också. Jag måste få bli arg på dig, och jag måste få bli besviken på dig då jag känner att du svikit mig. Hoppas du förstår det!





Så! Nu har jag skrivit ett grymt gnälligt inlägg och jag mår grymt mycket bättre, dels för att jag fick skriva av mig och dels för att jag fick prata med min älskadeälskadeälskade klas! Utan dig hade jag nog legat medvetslös nu. Puss!