.

Allt är egentligen så tokigt!
Igår var det fets. ag fick mig en ny styvpappa, som egentligen var en vän till en vän, bara för att jag skulle ta mig in på old williams. Det var ändå lame där, nästan inget folk ute. Jag hade fett med ångest och kände mig bara allmänt dum som visade mig ute bland folk då jag egentligen borde sitta inlåst någonstans. Hur som have så svepte jag min whiskey och sa tack och hej, förklarade att jag inte mådde så bra och gick ut. Inte ens utomhus fanns det människor, så i väntan på att klas skulle rädda mig från ensamheten bestämde jag mig för att kräkas lite för att fördriva tiden. Det var svårt, men det gick om jag tänke på konstiga mönster. (Bör tillägga att jag inte var så full att jag kräktes, snarare less!) Helt plötsligt, från ingenstans dyker en kvinna i min mammas ålder upp och tycker synd om mig och vill ta hand om mig. Jag tackade för omtanken, sa att jag väntade på min pojkvän och att jag egentligen mådde bra. Hon var rätt så söt.

Klas kom och jag fylldes med kärlek, innan ag vet ordet av så står jag mitt på torget, storgrinar och berättar hur mkt jag älskar honom, sedan så sa han att jag skulle blotta mig, så jag gjorde det. Hela min själ åkte in i hans öron. Det kändes fett värt.  Vi bestämde oss för att gå på max... tog typ en timma.

Ha! Och ja, inne på max mötte jag en klasskompis ( inget namn nämt!) Han var helt sönderslagen i ansiktet, och jag ville skratta! Han berättade att han hade "ramlat" men det synar jag.
Sen skrattade vi åt en tjej som bröt ihop.

Taxi hem, han inte ens dricka upp milkshaken så låg jag i en iskall säng med en var kropp runt mig.

Det är fantastiskt att leva!