.

Alla, eller de flesta, har vi varit med om något trumatiskt någongång i våra liv, det är inget ovanligt. Det ovanliga är att berätta vad som hänt. Idag fick jag veta att alla människor i stort sett är samma. De som har varit med om något hemskt eller någonting som skakat deras uppväxt eller deras liv på något sätt har oftast två saker gemensamt; De har varit med om något traumatiskt och de har svårt att berätta om det.
Jag fick veta varför man oftast inte berättar om händelsen. Det är just därför att de tror att det är unikt, att ingen har varit med om samma sak, och då är det helt plötsligt "fult" att berätta vad som hänt och hur man känner.
Man ska tydligen inte vara rädd att berätta, för det finns alltid en eller annan i ens närhet som har varit med om något liknande.
  Ja, djupa Lina kom fram. Vet inte varför, men hade en väldigt givande diskussion nyss. Fick ett chockbesked också. Ja, det enda man kan är att atckla det på bästa sätt. Själv så tvättade jag som en djävul, och medans jag väntade så gick jag på en prommis i en timma. Grymt skönt!

porr på tv, måste springa!