Efter regn kommer solsken & efter solsken kommer döden

wow!
Detta är nog den skummaste känsla jag någonsin haft! Mitt i ångesten och allt äckel så känns allt så löst. Hade ett givande samtal med min far, min älskade älskade pappa. Han var inte arg (vilket gjorde mig till viss del besviken), han tyckte nog mer att detvar bra.
Det sköna var att han, till skilland från endel förstod varför. Bara för att vi är så lika. Han sa att detvar självklart, jag är ju en sökare, man behöver ju inte må dåligt för det.

Tänkte ladda upp bilderna nu, men noll batterier = noll bilder för er!

Kommentarer

Åsikter og Tankar?

Namn:
Kom ihåg mig?

Kontakt:

Blogg:

Ut med språket:

Trackback
RSS 2.0