.

Hela min kropp skriker "dålig dag!" med stora bokstäver!
Egentligen började allt igår. Aningarna. Men då funderar man ju inte så mycket på saker. Eller ja, man ägnar ju en tanke eller två, men det är inte så omfattande.
Men så idag kom sms:et alla berörda fasade för. Fast det inte, eller ja, inte egentligen gällde mig och jag inte hade nåt att göra med det så kände jag att halva märgen dog litegrann. Förhoppningarna var ju så höga. Och jag beklagar detta!
Sen att jag inte kunde sova gjorde väl en hel del.
Sen att ingen ur min svenskagrupp var på skolan före 11 idag kändes också trist. Jag var alltså där i onödan.
Sen att det inte blev nåt rep. Det var tråkigt!

Sen att detär någon som vill ha ihjäl mig och försöker öppna dörren och ta sig in dagligen är ockås fett läskigt. Jag är inte mörkrädd af mig. Och jag är aldrig noga med att låsa dörren. Men i Tisdags var jag glad att Klas är duktig på det, och låser redan på morgonen då han åker till jobbet.
Vill knappt vara hemma själv längre. (Vilket jag är nu. Så mördare, nu har du/ni chansen!!)


Nu är det godnatt som gäller!