Där är en civil, kolla vilken stil nämen se goddag konstapeln

Sitter här, har precis druckit mitt efterlängtade morgonkaffe som alltid räddar min dag från att ha ont i skallen resten av dagen!
Funderar över hur jag ska spendera min dag idag. Måste på ungdomsmottagningen, men dom vill inte svara på min tidsbokning så jag måste kanske ringa och skrika AAHH AKUT! eller nåt.
Sen hoppas jag på att min papa kommer in så jag kan spana in teleföner. Det är också en sådan här akut krej som är überviktig, min telefon är väldigt suecidal & sjunger förmodligen på sista versen.

Och dessutom!!
Emma, jag satt och lyssnade på the killers (Ja! JAG gjorde det!) oc jag saknar dig!


För att inte glömma! Det blev sent igår tror jag! Kl 21:40 kom vi på att vi behövde handla en massa. ICA stänger ju klockan 22. Så vi bestämde oss för en kvällspromenad och hoppades på att ICA skulle vara öppet då vi kom fram, och det var det, vigick dit på 10 min.
Då vi kom hem fikade vi, och stördes av en massa konstiga röster & ett visst brus. Vi bah
"men ååh kollar man på tv vid den här tiden, och såå högt!"
Men vi tyckte väl att om de vill kolla på tv på hög volym och störa alla andra så fick de väl göra det.

Efter fikat så var det den självklara kvällsröken, då vi kom ut på balkongen så vart rösterna högre och en bil stod på tomgång. Det var tydligen polisen. Första tanken var ju självklart "Låt oss vara för en gångs skull".
men de stod och pratade med en svart man länge, högt och mycket.

Saken är den: Polisen gör sitt jobb och jag tycker att de är duktiga, men jag kände att det brann för mig då de pratade superhögt och dessutom hade bilen på tomgång i minst 30 min, då den rekomenderade tiden är 1 minut.
Jag tycker inte att det är okej att de först och frömst håller grannarna vakna med en surrande diselljud, och vadå miljön då liksom?!

Jaja, ja hojtade något om kolikbarn och miljö och konstaplar, men de sket i mig. De lämnade då både mig och den stackars mannen ifred efter många om och men. Men jag kände att jag ville vara en gnällkärring och det kändes bra!


adjö!

Årets Bitterfitta!

Kommentarer

Åsikter og Tankar?

Namn:
Kom ihåg mig?

Kontakt:

Blogg:

Ut med språket:

Trackback
RSS 2.0