.

haha. jag skrattar egentligen. jag känner två personer.
En av dem är avtrubbad på tabletter och kallar alla själviska bara för att man inte slickar henne i rumpan 24/7, ringer för att fråga hur hon mår eller ställer upp så fort hon vill ha något.
Denna person har ett barn som är... 30? Barnet är precis likadan, fast utan tabletter.

Jag fick ett par täckbyxor av dottern en gång. Hon sa "Ta dessa, släng dem då du inte vill använda dem längre!"
Fine. jag hade dem, men då jag slängde dem aldrig. För någon månade sen fick jag ett sms av henne där det kort och gott stod "hej jag vill ha tillbaka mina täckbyxor, ta dem nästa gång du är förbi."
KÅÅÅ! liksom. (Hon klagar alltså på att ingen bryr sig, men frågar inte ens hur det är.) ((Gnäll från mig!))

Sen så skulle dottern sälja nåt till någon i skellefteå så hon frågade mig om jag kunde ta det. Jag sa nej, skicka med bussfrakt, jag har full packning. Hon sa okej.
Någon vecka efter fick jag ett sms av hennes mamma där det står "ska du hit till veckan? Kan du ta bordet isf?" Jag sa att jag inte visste och frågade om allt var bra, får som svar "jo det är bra men kan du ta det?!"

Nu är jag arg för att båda är horor. Själviska och äckliga.

(Det låter som småsaker, vilket det är. MEN DET ÄR EN PRINCIPSAK!) höhö